Klockan ringde mitt i natten! Efter att ha sovit i bara några timmar var det dags att kliva upp. En snabb koll att vi hade allting med oss så tog vi packningen till bilen och gav oss iväg mot Arlanda. Resan dit gick bra. Vi var båda trötta och gjorde någon paus efter vägen.
Bilen skulle stå på Måby långtidsparkering. Efter lite väntan så fick vi hjälp och kunde registrera oss och lämna in bilnycklarna. Vi tog plats i minibussen som skulle ta oss till Arlanda. Det blev lite väntan på Arlanda. Väl framme vid incheckningen så fick vi stå i kö ett tag innan de öppnade. Vi hade båda några kilo för mycket med oss men kom förbi incheckningen utan problem. Det började verkligen kännas att vi var på väg! Incheckade och klara gick vi för att se vad tax-free shopen hade att erbjuda. Det var ett magert utbud i en mycket liten butik. Vi köpte inte mycket utan tänkte att det är säkert bättre pris på flygplatsen i Tunisien.
Vi gick vidare till ett litet café och köpte smörgås. A tog en öl för att lugna nerverna inför flygningen. Vi lyssnade hela tiden spänt på de olika flightutropen. Vår flight ropades aldrig ut. Tiden gick och det började närma sig avgång. Jag gick bort och kollade vid gaten och där stod en tjej och höll på att stänga! Jag började känna paniken inom mig och skyndade mig fram och frågade om vår flight, varför den inte ropats ut. Svaret jag fick var "nej, vi har inte ropat ut den". Hade vi kommit ca 5 minuter senare hade vi inte fått följa med planet! Jag ropade på A och han kom springandes. Vi hade i alla fall fått platser bredvid varandra på planet. Tack och lov var vi inte sist. Det kom en man till efter oss.
Flygningen gick ganska bra. Jag kunde inte sova så mycket men A sov nästan hela tiden. Maten var som flygplansmat brukar vara - okej, inte mer än så.
Väl framme i Monastir slog den emot mig, känslan av att vara hemma! Efter passkontroll, hämtning av väskor gick vi till ankomshallen för att möta en bekant till A som skulle komma med vår hyrbil. Jag frågade när han skulle komma och upptäckte snabbt att A inte hade tänkt på att Tunisien låg en timme efter Sverige i tid. Vi hade alltså minst en timmes väntan att se fram emot. Den timmen blev två på grund av att killen kört för fort och fått problem med polisen. Han kom fram tillslut i alla fall och efter lite kaffedrickande så började vår resa till Hammamet.
Den där killen körde oss till utkanten av Sousse där han klev av för att åka vidare åt sitt håll. A körde oss sedan till Hammamet. Vi hade lite problem att hitta vårt hotell. Som tur var såg vi en Apolloguide utanför ett annat hotell och kunde fråga henne. Vi fick lite vaga beskrivningar om vart hotell Emira låg någonstans. Hur som helst så åkte vi vidare och efter lite letande och frågande efter vägen så kom vi fram. Vårt rum var helt okej, med utsikt över poolen. Personalen gav ett gott intryck och även om de bara pratade med A så log de mot mig och verkade trevliga. Att åka med någon som kan språket i landet man reser till är både en för- och en nackdel. Fördelen är enkelheten med att fråga, beställa, prata, ja allt som man gör varje dag här hemma. Nackdelen är att inte så många ville prata med mig. Plötsligt var det ingen som kunde engelska! Alla ville bara prata arabiska och på sin höjd franska. Tyvärr är jag inte begåvad med kunskap i det franska språket, så jag fick antingen prata engelska och hoppas att de skulle svara, eller så fick jag överlåta pratandet till A.
Efter att vi installerat oss i rummet så åkte vi runt och tittade lite på Hammamet. Jag gillade verkligen vad jag såg! Hemmakänslan förstärktes ytterligare och jag hade en mycket stark känsla av att ha varit där tidigare.
Vi kom ner en onsdag och det var marknad i Hammamet. Det var ingen stor marknad, men det var roligt att gå omkring och titta på vad som erbjöds. Vi började dagen med att gå på fiskmarknad. A som är uppväxt med färsk fisk gick omkring och kritiserade fisken som fanns. Den mesta fisken var odlad trots att försäljarna intygade att den inte var det. A pratade med några och låtsades inte kunna se på fisken om den var odlad eller ej. Försäljarna sa att den inte var det, när A sen sa att han ser att den var odlad så dividerade de med honom ett tag. Sen så frågade de vart han kom ifrån och gav då upp diskussionen. Själv har jag ingen aning om hur man kan se skillnad på en odlad fisk eller en som kommer direkt från havet.
Den andra marknaden bestod av mycket keramik, lite väskor, kläder, krimskrams och prydnadssaker. Värmen var nästan outhärdlig och jag orkade inte titta så mycket på det som erbjöds. Jag fastnade direkt för de vackra keramiklyktorna som varje keramikförsäljare sålde! Just den dagen var jag för trött för att orka köpa något, men bestämde mig redan där för att köpa någon lykta.
Efter att ha spenderat det mesta av dagen i bilen och på marknaden åkte vi för att ta ett dopp. Vi åkte till en liten strand som var i princip helt folktom. Några enstaka människor hade stannat till för att, precis som oss, ta sig ett dopp. De följande dagarna spenderade vi med att åka runt i Hammamet, sola, bada och äta.
Den tredje dagen gick jag på hamam! Vi frågade på hotellet efter något bra hamam som inte låg så långt bort. Vi fick vägbeskrivning till ett som låg några hundra meter från hotellet. A följde med mig dit och beställde min behandling, dvs tvättning, skrubbning och massage. För hela behandlingen skulle jag betala 5,000td. Det är ca 30:-. För samma behandling i Turkiet fick vi betala 160:-. A tyckte att 5,000td var lite dyrt men protesterade inte.
Det var en mycket mager dam som tog hand om mig inne på hamamet. Hon talade ingen engelska utan blandade arabiska, franska och tyska när hon pratade med mig. Jag förstod i princip ingenting av vad hon sa, men med kroppsspråk kommer man långt. Jag kände mig ganska ensam där inne. De flesta verkade ha kommit tillsammans med någon väninna. Förutom ett par tyska turister så var det uteslutande tunisiska kvinnor inne på hamamet.
Först fick jag sitta och bli lite varm på en varm marmorbänk. Sedan kom den magra kvinnan och tvättade mig med något jag tror var en olivtvål. Sedan följde ytterligare väntan innan hon tog mig med in till en slags ångbastu. Det var ett rum helt i marmor med öppningar i väggarna. Där inne forsade kokhett vatten och hela rummet var mycket varmt och fuktigt. Efter några minuter kändes det som att luften höll på att ta slut. Den magra damen hämtade mig igen och satte igång att skrubba mig. Det är inte klokt hur mycket smuts som sitter fast i huden! Det bildas korvar av smutsig och gammal hud över hela kroppen. Man känner sig ganska så äcklig över att ha gått omkring så smutsig! Tack och lov blir det samma sak för alla som skrubbas. Alla får kroppen full i korvar av smuts. Efter behandlingen är huden så otroligt len. Behandlingen avslutades med en skön helkroppsmassage av samma magra kvinna. Under massagen kom en tunisisk tjej fram till mig och frågade om jag pratade engelska. Hon förklarade att jag skulle betala till den magra kvinnan, annars så får inte hon del av min betalning. Det var lite hysch-hysch kring det hela och hon sa att jag skulle gå in till den magra kvinnan när jag var klar och ge henne mina 5,000td. Jag lovade att jag skulle göra det.
Efter massagen tog den magra kvinnan med mig in i ett duschrum där hon tvättade mitt hår med mitt medtagna schampo. När hela behandlingen var klar så fick jag ett glas saft och kvinnan tog med mig till mitt omklädningsrum. I omklädningsrummet tog den första kvinnan hand om mig. Hon hade stått i entrén hela tiden och jag fick känslan av att hon var föreståndaren och inte så snäll mot den magra kvinna som jobbade på hamamet. Jag kom ihåg mitt löfte om att betala till den magra kvinnan och gick in och gav henne 5,000td. Hon blev så oerhört tacksam!
När jag var påklädd och klar och redo och gå så stod föreståndarinnan i dörren och ville ha betalt. Jag kom mig inte för att säga att jag redan hade betalat så jag betalade en gång till! För mig kändes det inte särskilt dyrt att betala ca 60:- för en helt underbar behandling! De första 5,000td gick ju oavkortat till den kvinna som hade tagit så väl hand om mig. Jag såg det som ren dricks! A skrattade lite åt mig att jag hade betalat två gånger. Han var övertygad om att de hade lurat mig. Visst, det gjorde de ju, men jag hade ingenting emot att ge den där kvinnan en fin dricks.
På fredagen åkte vi till Nabeul för att gå på marknad. Vi hade lite problem att hitta rätt och när vi väl såg marknaden undrade vi varför. Större marknad har jag aldrig sett! Tyvärr kom vi fram ganska sent så marknaden var i det närmaste på väg att stänga. Vi stressade genom marknaden och köpte några småsaker här och där. Bland annat köpte jag ett par Guccisolglasögon. Kopia såklart, men de är fortfarande hur bra som helst. För dem betalade vi 1,000 eller 2,000td, dvs 6 eller 12kr.
När markanden stängde åkte vi vidare mot Kélibia. Det visade sig vara lite längre dit än vad A trodde, så därför kom vi lite sent även dit. Vi åkte till stranden direkt (Kélibia är känt bla för sin fina strand) och jag tyckte det var för kallt för att bada. A både badade och solade medan jag satt fullt påklädd på stranden och huttrade. Stranden var jättefin så jag hoppas vi får möjlighet att komma tillbaka till Kélibia någon gång i framtiden. När A var nöjd med badandet så åkte vi runt och tittade lite i Kélibia. Tillslut så åkte vi till den gamla medinan som låg uppe på ett litet berg. Precis utanför medinan så fanns ett mysigt litet café med härlig utsikt över havet samt ett område med otroligt vackra hus precis vid vattnet. Jag drack en av de godaste juicer jag någonsin smakat! Det var en blandning av jordgubbs- och citronjuice, i lager. Juicen i Tunisien är ganska tjock, ungefär som en blandning av juice och sorbet. Den är underbart läskande och god!
På lördagen åkte vi till Sfax, där A's pappa bor. Det var en trevlig resa och vi stannade till i Sousse för att äta lunch. Vi hamnade på en turistrestaurang i centrala Sousse. Maten var okej men inte mer. Vi upptäckte tidigt att maten på turistrestaurangerna inte på långa vägar var lika välsmakande som den på genuint tunisiska restauranger. Dessutom var prisskillnaden enorm, till tunisiska restaurangernas fördel.
Strax innan El Jem blev vi stoppade av MC-poliser. A gjorde en lite dum omkörning, precis vid ett vägbygge och precis där stod MC-poliserna och gömde sig bakom en vägskylt. Det var långt ifrån första gången vi fick problem med polisen, men tidigare så hade vi mest blivit stoppade i rondeller av olika tvivelaktiga anledningar. De tidigare stoppen löstes ganska så fort med 10,000td (60kr) till polismännen. Den här gången var det inte lika enkelt. A fick följa med poliserna till deras MC medan jag stannade i bilen. A och den ena polisen kom tillbaka till bilen och ville se hyrpapper och A's körkort. Jag plockade fram allt, inklusive A's internationella körkort. När polismannen såg det internationella körkortet (körkorten i Tunisien består av ett inplastat papper med foto och text på arabiska och franska, det internationella är i en annan färg men också i inplastat papper) så började han fråga om A bodde utomlands. Det visade sig bli hans räddning! För tunisier boendes i utlandet behövde bara böta 10,000td enligt MC-polisen. Hade han varit "vanlig" tunisier hade han blivit av med sitt körkort och fått böta kring 2000kr. Dessutom hade han haft stora problem med att få tillbaka sitt körkort. A hade ingen aning om de där reglerna, men det var ju bra regler för vår skull.
Vi åkte vidare mycket lättade! Efter några mil gjorde vi kiss och rökpaus. Samtidigt så fixade jag med A's körkort och papperen för hyrbilen. Då upptäckte jag att papperen för hyrbilen fattades! Vi letade runt överallt och sedan tvingades vi inse att polisen hade glömt att ge tillbaka dem till A. Vi fick lov att vända och hoppades att MC-poliserna skulle stå kvar på samma ställe, eller ännu hellre, åkt efter oss för att lämna tillbaka papperen. Vi hittade poliserna på samma ställe där de stoppade oss. Polismannen bad så mycket om ursäkt och hade upptäckt papperen en stund efter att vi hade åkt. Han ville inte åka efter oss, eftersom han inte visste vart vi skulle, så han hade planerat att skicka papperen till firman som ägde hyrbilen.
Efter denna oönskade omväg så bestämde vi oss för att hoppa över det planerade besöket på amfiteatern i El Jem. Jag förstod att A mycket hellre åkte raka vägen hem till sin pappa.
Min nervositet växte ju närmare Sfax vi kom. Vad skulle A's pappa tycka om mig? Skulle han prata svenska med mig, skulle jag förstå vad han sa? Skulle han syna mig upp och ner och undra vad det var för en tjej som hans son hade tagit med sig? Alla möjliga knasiga tankar surrade runt i huvudet på mig.
Jag hade oroat mig helt i onödan! A's pappa välkomnade mig på ett otroligt varmt sätt. Trots att han hade somnat till på soffan och A fick väcka honom så pratade han mycket bra svenska direkt. Fantastiskt att han kommer ihåg så mycket svenska trots att han inte har bott i Sverige på ungefär 20år. Pappan hade planerat att vi skulle gå ut och äta så han tog med mig och A till en av de finaste restaurangerna i hela Sfax - Le Corail. Vi blev bjudna på en fantastisk middag! Vi fick lite olika förrätter, den grillade salladen mechouia som jag älskar, bläckfisk i tomatsås - som var den godaste jag någonsin ätit! Jag hade kunnat äta mig mätt bara på förrätterna, men sedan fick vi in grillad fisk. Fisken var jättegod, men min portion hade kunnat mätta tre människor. Så A fick dels äta upp sin portion fisk och sedan fick han äta mer än hälften av min också.
Vi var i Sfax från lördag till tisdag. Under den tiden så visade A mig hela staden, gamla skolor, gamla lägenheter, var släktingar bor, bra restauranger, mysiga caféer och hamnen. A's pappas fiskebåt var ute så vi kunde inte se den. En dag åkte vi till en fin strand någon mil söder om Sfax. Vi åkte tillsammans med en av A's kusiner. Kusinens bror bor i Sverige och honom känner jag väl. Det var så härligt att träffa den kusinens bror i Tunisien. Det kändes som att jag redan kände honom. Tyvärr kunde vi inte konversera så bra eftersom han inte pratade så mycket engelska och jag i princip ingen franska eller arabiska.
Varje dag åt vi underbart god mat, antingen ensamma eller tillsammans med A's pappa. Pappan har en stammisrestaurang dit han går nästan varje dag för att äta och umgås med sina vänner. På den restaurangen så åt jag den absolut godaste spaghetti fruit de mare som kan finnas. Mina starkaste minnen från Sfax, förutom människorna jag träffade, är den underbara maten. Det ena överträffade det andra och varje dag åt jag fantastiskt god mat.
På tisdagen var det meningen att A skulle åka ensam till Kerkennah, ön utanför Sfax där han är uppvuxen, och komma tillbaka till Sfax efter två dagar. På grund av annorlunda kultur och religion så kan jag inte följa med hem till hans farmor innan vi eventuellt gifter oss. Jag kände mig dock inte bekväm med att stanna ensam hos A's pappa i två dagar. Jag kände mig inte så pass hemma i Sfax att jag ville gå runt där ensam och jag tyckte inte att jag kände A's pappa så väl heller. Det märktes tydligt att Sfax inte var någon turistort. Jag fick många blickar när vi eller åkte omkring i staden. Det var en sak att gå där med A, men jag tror att det skulle ha varit jobbigt att gå där ensam.
A förstod mig och ringde sin farbror som bokade hotellrum åt mig på Kerkennah. Det var A's yngsta farbror och jag hade redan träffat honom en gång under en lunch. Han är en jättehärlig människa och påminner mig mycket om A. Jag fick bo på Grand Hotel och det kändes otroligt lyxigt! Utsikten från mitt rum var rakt ut mot havet. Jag var inhyst med helpension så jag fick äta både frukost, lunch och middag i hotellets bufférestaurang. Vi kom till Grand Hotel på tisdagskvällen. Vi satt där tillsammans, jag, A och A's farbror. De hade såklart jättemycket att prata om och det blev ganska sent innan vi bröt upp. Klockan var så pass mycket att A inte ville åka hem till sin farmor utan stannade med mig på hotellet. Det blev ju såklart jag jätteglad för på grund av att jag inte riktigt känner mig bekväm ensam på nya platser, speciellt inte i ett annat land.
A åkte hem till sin farmor på onsdagsmorgonen och stannade och åt lunch med henne. Efter lunch kom han tillbaka till hotellet med en kompis. Vi hade bestämt att åka på en båtutflykt över dagen med en annan kompis till Ali. Vi fick en jättehärlig dag trots att det inte var så fint väder.
På kvällen åt vi middag tillsammans med en annan farbror till A på ett hotell i närheten. Det som ständigt slog mig var den otroliga värme man kände från människor man träffade. Alla verkar älska A och visade det verkligen. Dessutom var alla mycket välkomnande mot mig, även om det tyvärr är lite svårt att konversera. A gjorde sitt bästa för att översätta så att jag kände att jag hade del i samtalen.
Den natten sov A hos sin farmor och jag sov ensam på hotellet. Först trodde jag att jag skulle få svårt att sova men jag somnade omgående och sov så länge att jag missade frukosten. Jag fick köpa min frukost i baren och gick sedan och köpte några vykort och batterier till min cd-freestyle. Jag satt vid poolen och lyssnade på musik och skrev vykort. Jag njöt av solen och ensamheten men ledsnade ganska snabbt. När A kom så hade jag precis ätit lunch. Han hade två kusiner med sig och vi åkte på båttur med samma kille som dagen innan. Mot kvällen åkte vi tillbaka till Sfax.
A's pappas båt hade kommit in i hamn så vi gjorde ett besök på den. Det var en stor båt men fiskebåtar är inte direkt lyxiga. Vi tittade i kylrummet och där fanns jätteräkor och en massa fisk.
Hemma hos A's pappa blev vi bjudna på nykokta jätteräkor. Räkorna var så stora att de nästintill täckte min handflata. Behöver jag säga att de var hur goda som helst? Eftersom det redan var torsdag så bestämde vi oss för att åka tillbaka till Hammamet på kvällen. Dagen efter, på fredagen, ville jag åka till marknaden i Nabeul igen. Känslorna svallade och jag hade jobbigt med att ta in alla intryck och kände mig på något konstigt sätt ledsen trots att jag upplevt underbara dagar. Vi sa hejdå till A's pappa och han välkomnade mig tillbaka.
Resan tillbaka till Hammamet gick bra. Vi stannade till ett par gången för att dricka kaffe och sträcka på benen lite. Jag sov ganska mycket och det om något visar min tilltro till A. Trafiken i Tunisien är inte att leka med!
När vi kom tillbaka till Hammamet satte vi oss på balkongen och åt så mycket jätteräkor vi orkade. A's pappa hade skickat med en stor skål räkor. Vi åt lite mer än hälften sen fick vi inte i oss mer. Vi ställde ner skålen med de räkor som blev kvar i badkaret och tappade upp kallt vatten. Förhoppningsvis skulle räkorna klara sig till dagen efter.
På fredagen åkte vi till Nabeul ganska tidigt. Vi gick runt på marknaden och jag köpte keramiklyktor till familj och vänner. I ett stånd så fanns det en liten sköldpadda som jag fastnade vid. Hade jag kunnat hade jag gärna tagit med mig den hem!
Vi gick runt inne på köttmarknaden och det var otäckt att se levande hönor i små burar, nyslaktade lamm och kaniner. Jag tycker att lammkött är jättegott, men jag föredrar att se det i kotlettform och inte som ett helt, dött djur.
Vi åt mat på en liten restaurang i Nabeul. Maten smakade lite konstigt och var onödigt stark. När vi ätit ville A leta efter en gammal klasskompis som bodde i Nabeul. Vi åkte runt och frågade folk om de kände till familjen L. Vi blev hänvisade hit och dit men lyckades aldrig hitta rätt familj L. A tittade i en telefonkatalog och ringde runt till de som stod listade. Tyvärr kände ingen av dem till den kille som A letade efter. Ju längre tiden gick desto mer ont i magen fick jag. Jag kände mig febrig och yr och trodde att jag hade druckit för lite vätska. Tillslut gav vi upp letandet efter familjen L och åkte tillbaka till Hammamet.
På hotellet jobbade en kille med att sälja biljetter till jeepsafari. Vi hade pratat med honom flera gånger tidigare och stannade till och pratade med honom när vi kom tillbaka från Nabeul också. Jag lade märke till hans namnskylt och tyckte att hans efternamn verkade bekant. Vi sa hejdå efter ett tag och gick mot rummet. Då frågade jag A om namnet L var ett vanligt namn men det var det inte. Jag sa då att jeepkillen hette så i efternamn, det stod så på hans namnskylt i alla fall. A trodde att jag måste ha sett fel, men gick ändå tillbaka för att kolla med jeepkillen. Mycket riktigt hade han samma efternamn som familjen L vi letade efter i Nabeul. Det visade sig att jeepkillen var kusin med A's gamla klasskompis! A fick sin kompis telefonnummer och ringde för att prata med honom. Tyvärr visade det sig att han var i Sfax för tillfället och det var lite för långt att åka tillbaka dit.
När vi kom tillbaka till hotellrummet lade jag mig för att vila. Jag mådde fortfarande illa och kände mig yr. Strax där på kräktes jag första gången. A åt resterande jätteräkor medan jag sprang fram och tillbaka till toaletten och mådde dåligt. A gick till apoteket och köpte magmedicin till mig. Den ena medicinen skulle ta bort smärtan och den andra skulle göra så att jag slutade kräkas. Jag kräktes och hade jätteont i magen halva natten. Jag vet inte om det var medicinen eller tiden som hjälpte.
Dagen efter, på lördagen, åkte vi till Tunis. Jag hade skyhög feber och tog Alvedon och sov hela resan till Tunis. Väl där så träffade vi en släkting till A och tillsammans åkte vi till Sidi bou Said. Tack och lov så verkade Alvedonen något under tiden vi var i Sidi bou Said. Det var otroligt vackert där! Jag förstår varför konstnärer trivs så bra där. Vi gick till ett högt beläget café och jag drack mintthé och killarna en varsin arabisk kaffe.
Efter besöket i Sidi bou Said skulle vi åka till en restaurang som heter Miami och ligger i Tunis. Jag orkade inte hålla ögonen öppna så jag sa till A att jag stannar i bilen och sover istället. Jag har ingen aning om hur länge de var borta, men när de kom tillbaka var det mörkt. Jag hade sovit hela tiden och hade lovat att ringa A om jag vaknade och ville komma in, eller ville att de skulle komma till bilen.
A åkte och köpte en pizza till mig. Han tyckte att jag måste äta något och försöka få mina krafter tillbaka. Först trodde jag inte att jag skulle klara av att äta något, men när jag tog den första tuggan så kände jag hur hungrig jag var. Maten tillsammans med ett par till alvedon gjorde att jag piggnade till något.
Vi sa hejdå till A's kompis och åkte mot Hammamet. Någon mil utanför Tunis, efter motorvägen, så var bilen nära kokpunkten. En varningslampa började blinka och instinktivt tittade jag på värmemätaren och sa till A att stanna bilen omedelbart. Vi drog upp värmen och fläkten på max och lät bilen gå på tomgång någon minut innan vi stängde av den. En annan bil hade fått problem och stod precis framför oss vid väggrenen. Mannen i den bilen hjälpte A att fylla på vatten i vår bil. Som tur var hade vi massor med halvdruckna vattenflaskor liggandes i bilen. Dagen innan hade jag plockat ihop dem och lagt dem i bakluckan för att senare slänga dem. Som tur var hade vi inte hunnit göra det!
Efter ett tag försökte vi åka vidare men värmemätaren gick nästan omedelbart upp i topp igen. Vi stannade igen och försökte fylla på med mer vatten. Så fort vi försökte köra så steg värmen. Vi började fundera vad vi skulle göra. A ringde sin pappa och pratade om att ringa hyrbilfirman. Rätt vad det var så kom det en bärgningsbil förbi och stannade. Han hade varit på jobb upp till norra Tunisien och var på väg tillbaka hem till Sousse. Han tog med sig oss till Hammamet och jag minns inte nu hur mycket vi fick betala, men det var inte mer än någon hundring. Det var otroligt skönt att få komma hem. Jag hade inte vågat fråga A hur säkert det var att stå efter motorvägen mitt i natten. Jag frågade när vi satt i bärgningsbilen och han sa till mig att det var ju inte direkt den säkraste plats man kunde befinna sig på. Jag målade upp en bild i huvudet att vi blivit rånade och misshandlade och lämnade åt vårt öde efter motorvägen. Jag tackade Gud för att bärgningsbilen dök upp!
Dagen efter åkte vi till en liten bilverkstad som snabbt upptäckte att det var en slang som lossnat och försvunnit. De satte dit en ny för 70kr.
Det var redan söndag och på onsdagen skulle vi åka hem till Sverige igen. Jag bestämde att nästkommande dagar skulle vi spendera med att sola och bada! A ville att vi skulle göra någon turistgrej så vi åkte till hamnen i Hammamet Yasmine och bokade in en piratbåttur!
De sista dagarna var vi på stranden om dagarna. Tyvärr var inte vädret det allra bästa utan solen låg i moln mesta delen av tiden. Det kom till och med lite regn om dagarna. Dagen vi åkte piratbåt började inte så bra. Himlen tyngdes av gråa regnmoln och när vi klev ur bilen och gick mot båten regnade det rejält. Vi trängde ihop oss med de andra under tak så gott det gick. Efter ett litet tag klarnade det upp något och slutade regna. Vi fick en härlig dag och blev väldigt väl behandlade på båten. Vi hade tagit med oss egen fisk som kocken skulle grilla åt oss. Egentligen ingick mat men A tyckte inte att den fisk det bjöds på var särskilt bra. Vi satt med några från underhållningen uppe på taket till kaptenshytten. Från början tyckte jag det var lite otäckt och fick nästan svindel, men sen så slappnade jag av och njöt av dagen. Vi gjorde ett badstopp men jag ville inte gärna hoppa från båten så jag nöjde mig med att försöka fota A's dyk ner i vattnet. Tyvärr var det många som ville se de som dök så jag lyckades bara fånga A's fötter på en av bilderna.
På kvällen hade vi tänkt gå på Manhattan, Nordafrikas största disco, men vi var så trötta så vi bestämde oss för att det fick bli nästa gång! Dagen efter skulle vi åka hem till Sverige igen.
Vi tänkte åka från Hammamet ganska tidigt för att spendera dagen i Sousse. När vi kom ner och sa hejdå till alla på hotellet så kom jeepkillen och sa att han ville ta med oss till sin familjs fruktodling. Det var inte så långt dit sa han. A tyckte att vi kunde åka och jag hade väl hellre åkt raka vägen till Sousse men ville inte säga nej.
Fruktodlingen visade sig inte ligga så nära som vi trodde. Vi åkte och åkte och åkte. Tillslut kom vi fram och jag måste medge att det var härligt att plocka plommon och persikor direkt från träden. Vi skjutsade jeepkillen tillbaka till Hammamet och sa hejdå, sedan åkte vi mot Sousse.
Jag hade planerat att gå runt i sko- och klädaffärer för att handla lite att ta med till Sverige. Tyvärr hade vi inte så mycket tid till det, men vi gick i alla fall in i ett par skoaffärer och jag köpte ett par sandaler som jag blev jättenöjd med.
Vi åkte till Port el Kantaoui, precis utanför Sousse, för att äta lunch. Vi valde en restaurang med bra priser som såg mysig ut. Tyvärr var det den sämsta matupplevelsen förutom magsjukematen i Nabeul. Servitören kom inte ihåg våra beställningar. Först ville vi ha mechouia och den liknade ingenting vi hade ätit tidigare under vår semester. Den både såg konstig ut och smakade inte heller som den skulle. A hade beställt en brik med tonfisk men fick en utan tonfisk. När sedan varmrätten kom in så hade jag fått fel pizza, A's lammkotletter var betydligt sämre delar från frambenen.
A kallade till sig servitören och sa att vi inte alls fått de vi beställt. Sedan kom chefen och en vild diskussion uppstod. A sa att vi inte ville ha den maten och heller inte betala för den. Vi kunde betala för colan, som var det enda som blivit rätt på hela vår beställning. Samtidigt som A diskuterade om vår mat påbörjades en liknande diskussion med gästerna vid bordet bredvid. De hade också fått in fel mat och ville varken ha maten eller betala för den.
Det ordnade sig tillslut och vi betalade för colan och gick därifrån. Vi gick omkring lite i Port el Kantaoui och förutom den värdelösa restaurangen så fick vi ett mycket gott intryck av Port el Kantaoui.
Vi åkte vidare mot Monastir och åt lunch på en liten restaurang där det endast jobbade kvinnor. Det slog mig att det var första gången jag sett kvinnor jobba på en restaurang i Tunisien. Maten var jättegod, även om det var av det enklare slaget.
På flygplatsen mötte vi en kompis till A's pappa som kom och hämtade vår hyrbil. Han följde med oss till incheckningen och till min stora förvåning så kunde vi checka in SEXTIO kilos övervikt utan problem. Våra redan överfyllda väskor kompletterades med en stor trunk (innehållande nio liter olivolja och en hel del godsaker) samt en låda fisk, från A's pappa som hans kompis hade med sig till flygplatsen. Jag tänkte hela tiden att det kommer aldrig att gå! Okej om man har fem, tio kilos övervikt, men SEXTIO kilo??!
Trots att jag och A checkade in först av alla så fick vi inte sitta bredvid varandra på planet hem. Vi satt med gången mellan oss och det kändes lite tråkigt.
Ungefär fyra timmar senare landade vi på Arlanda och min första Tunisienresa var, till min stora besvikelse, över.
Tills nästa gång...
