Tunisien är landet som fångat mig som inget annat land tidigare har gjort. Tunisien fångade mig från första stund. Från första andetaget tunisisk luft. Från första steget på tunisisk mark.
Varje gång jag kliver av flygplanet i Monastir, så infinner sig känslan av att komma hem. Den speciella atmosfären slår emot mig och det går inte att komma undan. Tunisien fångar mig.
Omständigheter har gjort att jag funderar på att lämna tryggheten i Sverige, för att bosätta mig i Tunisien. Det är inget lätt beslut att fatta, men ett beslut jag måste ta. Ett sådant beslut tas inte över en natt, över en vecka eller ens över en månad. Utan måste få mogna och noga övervägas.
Tankarna på en framtida flytt till Tunisien har funnits i flera år. Tankarna kom nog redan innan jag ens hade besökt landet. När jag valde att inleda ett seriöst förhållande med en tunisisk man, så blev jag ganska snabbt införstådd med att hans boende i Sverige inte skulle vara för evigt. Mina tankar har haft år på sig att växa.
Olyckliga omständigher har gjort att framtiden är här nu. En gemensam framtid är inte längre tänkbar i Sverige. För att vi ska ha en gemensam framtid så krävs att jag tar steget. Steget från trygga Sverige, till Tunisien. Är jag mogen? Är jag redo? Jag vet inte.
Det jag vet är att vårt förhållande är värt att kämpa för. Vi älskar varandra och efter snart sex år tillsammans så är vi båda säkra på att vi vill ha en framtid tillsammans.
Att drömma om livet utomlands är lätt! Bättre klimat, sol och bad, god mat, exotiskt. Men, vill man verkligen ha det för mer än ett par veckors charter per år? Kanske. Kanske inte.
Livet är för kort för att inte våga chansa. Om jag inte tar chansen så kommer jag att ångra mig bittert. Det vet jag. Om jag tar chansen och ångrar mig, ja, då är det inte mycket svårare än att flytta hem till Sverige igen.
Nu, i Sverige i soligaste juni 2007, så känns det som att beslutet redan ligger klart i mitt hjärta, i väntan på att mogna och våga sägas högt.
